Läs ej detta inlägg om du förväntar dig något trevligt - det kommer inte.

Sommaren nalkas... eller? Imorgon är det ju trots allt juni.

Det var länge sedan jag skrev ner mina personliga tankar här i bloggen. Jag vet inte om det bara har varit brist på dem eller om jag undvikit att konfrontera mig själv... men nu går det inte att undvika mer. Föregående vecka var bara droppen.
Så, istället för ett härligt sommar-känsla-inlägg kommer här ett frustrationsutlopp.
Jag är så sjukligt Trött - tröttare än jag Någonsin varit - på skolan! Jag vill absolut ingenting mer överhuvudtaget (då menar jag inte att jag inte vill syssla med yrket eller så, utan om själva utbildningen ifråga).
Jag är så trött på alla glidare och människor som inte tar sin utbildning på allvar. Varför ska jag vara tvungen att kämpa arslet av mig och Alltid (jo, ALLTID gott folk) ge 110% när andra inte "behöver/gör" detsamma? Dessutom är ju ändå hela betygssystemet meningslöst uppbyggt med orättvisa och ojämna kriterier.
Betyg? Vem bryr sig om det, det enda som behövs är ju att bli godkänd.
IN MY AS! Att kämpa och ge sitt yttersta av en själv, DET är det viktiga! Istället för att lägga ner någon enstaka timme på ett arbete (eller minuter) se till att kämpa istället för att åstadkomma ett så bra arbete som möjligt, med allt vad det innebär. Jag kan säkert också skriva ett arbete på ett par timmar (eller, jag Kan det) men hur bra blir kvalitén?
Att komma förberedd till lektionerna (d.v.s. att ha läst dagens kapitel) - är det för mycket begärt?
Dessutom kan jag inte sluta förvånas över att de som läser "min" utbildning - det vill säga till lärare - inte tar sina studier på fullt allvar. Vad för typ av lärare blir det av dessa människor? Även om de är "smarta i övrigt" etc. etc. ... vad ger dessa framtida lärare för bild av skolan generellt - att den inte är så himla viktig. Eller?
Schyssta förebilder, eller hur?
Jag vet inte. Som ni märker är jag bara Lack! Lack, lack, lack, lack, Lack!
Jag har nu Ett enda arbete kvar att göra denna termin... men jag har bara inte ens någon Lust kvar i kroppen att överhuvudtaget bry mig.
Jag orkar inte mer. Spelar ingen roll om det bara är tre dagar till som det handlar om (bortsett från redovisningen av själva arbetet)... jag har ändå NOLL inspiration.
... hur som helst...
Jag vet att jag ändå kommer hamna där till slut. Sitter här framför min dator och pillar. Pillar och pillar i varenda mening för att mitt arbete ska bli så komplett som möjligt. Utomordentligt bra - på alla sätt.
Det är bara en fråga om tid.