En ensam tanke...

En värld. Vänd uppochner.
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig.
Hur mår jag? Ja, just nu inget vidare... men jag har ingen mer än mig själv att skylla för det. Många tårar har spillts, vissa med starkare värde än andra.
Ibland nås ett vägskäl - vem säger vad som är rätt kontra fel?
För ungefär ett år sedan kände jag ungefär som jag gör nu... vad ska jag säga... jag finner inga ord.
Jag känner mig usel, jag Mår uselt.
Jag måste ta ett nytt steg - ytterligare ett. Det kommer att bli tufft, det vet jag redan på förhand. Jag måste dock göra det...
Kommer jag någonsin att nå dit jag vill? Jag tvivlar inte på det... eller jo, just nu gör jag faktiskt det. Hade jag ställt mig själv samma fråga för ett halvår sedan så hade jag inte ens tvekat - I sinom tid, hette det då.
Nu har det inget namn. Det är tomt, det står stilla. Det är tyst.
Alldeles tyst.
Jag vet dock, innerst inne att...
I sinom tid...