Elin, Elin... min lilla fuffelnuffiga Elin. Detta är tjejen som fick den heta pojkvännen som Jag ju ville ha (fast som sedan ändå visade sig vara "an ashole"!) ;D
Detta är en vän som man då ALLTID kan lita på. I ur och skur. Tyvärr hör man inte av varandra så ofta som man kanske skulle vilja att det blev. Men jag kommer ihåg när vi satt i bilen i två timmar och bara snackade om allt möjligt: Problem, killar, problem, och sådär... haha, kanske låter lite enformigt men ibland kan det ju vara så och då är Elin helt klart den absolut bästa att prata ut sig tillsammans med. Alltid händer det något när någon av oss är i farten, eller hur Elin? Jag menar vi kan ju inte någon av oss sitta helt still ;P
Första gången jag mötte Elin var i 157;an... vi skulle börja i samma klass på högstadiet, FAME d.v.s, dans, teater och musik, och såklart (precis som med Céline) så hamnade jag vid bordet med lilla Elin Felin. Fast här var inte intrycket detsamma. Hon var en helt vanlig alldaglig tjej som lirade fotboll, gillade att hänga med kompisarna och hade en tvillingsyster som hette Anna (fast det där sista hade jag nog inte varit så himla observant på). Någon dag senare så skulle jag nämligen ta mig till andra våningen, för att hitta på något lurt antar jag. Och vem stöter jag på då om inte "Elin". Hon kutade ner för trappan och jag vet att jag liksom tittade lite glatt på henne, fast hon tittade inte på mig och när jag nästan var uppe så vände jag mig om en extra gång och funderade bara lite snabbt: "Hmm... hade hon inte en rosa tröja på sig idag, den där var ju grön". Aja, inte tänkte jag mer på det... förrän jag steg in på första fransklektionen och det visade sig att Elins syster Anna också läste franska och att vi nu skulle gå tre år på Norrehed tillsammans i samma fransk-klass. Så knasigt det kan bli. I alla fall, så tillbaka till Elin. I 7;an hände väl inte sådär jättemycket men i 8;an så gick det lättare. Det var då vi började umgås för fullt och bli såkallade "bästisar". Om jag inte minns helt fel så "fann vi varandra" när Elin helt plötsligt bestämt sig för att hon skulle började dansa disco! Go fot ir girl! Det hade ju jag också sysslat med men nu övergått till showjazzen. Vi blev bara bättre och bättre vänner allteftersom tiden flöt på. Och sedan dess har vi hunnit med en massa. T.ex:
Elin har lärt mig dricka kaffe (fastän jag fortfarande anser att det är hur vidrigt som helst *blööö*), vi har varit uppe i ett helt dygn och sett brevbäraren komma med posten klockan 04:00 , Vi har tillbringat tre underbara dagar på Bornholm tillsammans, fikat oberäkneliga gånger på Graffiti Café och skrattat och gråtit musten ur oss. Jaaaa, kan det bli mycket bättre? Nä, jag tror faktiskt inte det.
Elin är helt klart den bästa tjejen som finns i hela världen och jag är övertygad om att vi kommer att förbli "bästisar" för evigt. Jag har ju trots allt redan bestämt att hon ska vara tärna på mitt bröllop (fast... shhh, det vet hon nog själv inte om)
Och, bara som en sista liten grej: Elin är MIN ängel, och ingen annans. Kom ihåg det!
//Pussen och Kramen
Detta är en vän som man då ALLTID kan lita på. I ur och skur. Tyvärr hör man inte av varandra så ofta som man kanske skulle vilja att det blev. Men jag kommer ihåg när vi satt i bilen i två timmar och bara snackade om allt möjligt: Problem, killar, problem, och sådär... haha, kanske låter lite enformigt men ibland kan det ju vara så och då är Elin helt klart den absolut bästa att prata ut sig tillsammans med. Alltid händer det något när någon av oss är i farten, eller hur Elin? Jag menar vi kan ju inte någon av oss sitta helt still ;P
Första gången jag mötte Elin var i 157;an... vi skulle börja i samma klass på högstadiet, FAME d.v.s, dans, teater och musik, och såklart (precis som med Céline) så hamnade jag vid bordet med lilla Elin Felin. Fast här var inte intrycket detsamma. Hon var en helt vanlig alldaglig tjej som lirade fotboll, gillade att hänga med kompisarna och hade en tvillingsyster som hette Anna (fast det där sista hade jag nog inte varit så himla observant på). Någon dag senare så skulle jag nämligen ta mig till andra våningen, för att hitta på något lurt antar jag. Och vem stöter jag på då om inte "Elin". Hon kutade ner för trappan och jag vet att jag liksom tittade lite glatt på henne, fast hon tittade inte på mig och när jag nästan var uppe så vände jag mig om en extra gång och funderade bara lite snabbt: "Hmm... hade hon inte en rosa tröja på sig idag, den där var ju grön". Aja, inte tänkte jag mer på det... förrän jag steg in på första fransklektionen och det visade sig att Elins syster Anna också läste franska och att vi nu skulle gå tre år på Norrehed tillsammans i samma fransk-klass. Så knasigt det kan bli. I alla fall, så tillbaka till Elin. I 7;an hände väl inte sådär jättemycket men i 8;an så gick det lättare. Det var då vi började umgås för fullt och bli såkallade "bästisar". Om jag inte minns helt fel så "fann vi varandra" när Elin helt plötsligt bestämt sig för att hon skulle började dansa disco! Go fot ir girl! Det hade ju jag också sysslat med men nu övergått till showjazzen. Vi blev bara bättre och bättre vänner allteftersom tiden flöt på. Och sedan dess har vi hunnit med en massa. T.ex:
Elin har lärt mig dricka kaffe (fastän jag fortfarande anser att det är hur vidrigt som helst *blööö*), vi har varit uppe i ett helt dygn och sett brevbäraren komma med posten klockan 04:00 , Vi har tillbringat tre underbara dagar på Bornholm tillsammans, fikat oberäkneliga gånger på Graffiti Café och skrattat och gråtit musten ur oss. Jaaaa, kan det bli mycket bättre? Nä, jag tror faktiskt inte det.
Elin är helt klart den bästa tjejen som finns i hela världen och jag är övertygad om att vi kommer att förbli "bästisar" för evigt. Jag har ju trots allt redan bestämt att hon ska vara tärna på mitt bröllop (fast... shhh, det vet hon nog själv inte om)
Och, bara som en sista liten grej: Elin är MIN ängel, och ingen annans. Kom ihåg det!
//Pussen och Kramen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar