Julafton 1 o 2

VJulafton blev underbar... den andra likaså :)

Gladast blev jag över mamma och pappas present. Man kan aldrig riktigt veta vad man får och det är väl det som fortfarande gör julafton så spännande. Jag kan erkänna (om det nu är något att erkänna egentligen) att jag inte precis tittade sådär stenhårt på Kalle Anka denna jul som jag brukar men kanske stämmer det att man faktiskt växer ifrån det litegrann. Förut var det som ett slags gift, att julafton i princip var helt förstörd om man skulle missa att se den där timmen med Kalle och hans vänner.

Aja, men jag vet inte. Julmaten var inte heller den bästa i år. Altså, visst var den god, så som den brukar. Men jag har liksom överhuvudtaget inte känt mig hungrig alls nu över jul. Jag käkade en köttbulle och en prinskorv på julafton (ja, och så lite korv, ett ägg, paté och en macka)... men hur mycket är det liksom. Kan kanske bero på att jag iofs åt en massa godis innan maten eftersom vi i år åt så sent (pappa jobbade på julafton). Man kan väl dock se det positivt också. Jag tränar inte i jul - då slipper man lägga på sig de där extra kilona som alla pratar om ;P

Julskivan åkte i också... den skivan som jag slår vad om att minst halva vår befolkning har i sina hem - sen om de lyssnar på den eller ej det är väl deras beslut. Men utan skivan ingen riktigt jul!

Förutom ett par skivor och lite strumpor så fick jag en ny pyjamas, lite smink samt påslakan och örngott... ja, plus en MASSA annat också.

Juldagen gick jag bara och drog. Anser själv att det är just det man ska göra på juldagen. Kliva upp sent ur sängen, äta frukost, sätta på sig något mysigt, bara vara, kolla tv o.s.v.

Annandagen kom mormor och morfar - vi ägnade hela kvällen åt att spela spel och nog hade vi kul alltid :)

Så sitter man här nu... igår gjorde jag absolut ingenting fastän jag egentligen borde ha startat på den där jobbiga läxan (en av dem) som jag har över jul... Suck! Just nu känns det som om att jag aldrig kommer att påbörja något... men då har jag bara mig själv att skylla i slutändan... det är inte värt det.

Nyår närmar sig med stormsteg... och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Suck.