En liten känsla av... tomhet. En liten känsla av... vishet. En liten känsla av... oro. En liten känsla av... frihet.
Igår var en av de största dagarna i mitt liv. Studenten hade kommit, mössan åkte på och champagnefrukosten var igång redan klockan 09:00
Alla hann inte skriva i mössan innan det bar iväg till skolan. Tyvärr. Men fotografi togs och sedan väntade en liten lunch i "matan" - för sista gången någonsin. Efter detta hölls tal, betyg delades ut och nu var målet nära. Vi gick gemensamt bort till Hallbergs trappor för att där möta ett stort folkhav. "För vi har tagit Studeenteeeeeen..." & "Sjung om Studentens lyckliga dar..." ljöd högt och sedan tog man emot blommor i överflöd. Gav sig bort mot Terasstrapporna och väntade, väntade. 14:30 sprang man ner, ja eller snarare gick lite snabbt. Höga klackar, lite svårare att springa. Mötte Christoffer, Maria m.fl. Tog mig till Hamntorget, letade och satte mig på flak. Vänner kom och sedan efter någon timme var även vi ute bland vimlet av fordon på Järnvägsgatan. Visselpipa och "sång"! Vilken gemenskap. Jag blev avlämpad sist men inte fyskam det heller då man ju möttes av skönsång från släkten & vännerna.... Åt fisk och potatis, ost och kex. Mums. Öppnade presenter. Mycket Fina. Åt lite till - tårta. Bytte om och fick springa till bussen med champagneflaskan i Christoffers hand. På bussen med vännerna till Helsingborg. Var på Swea, Cardinal och Tempel. Dansade hela natten lång - nästan. Och "efterfesten" blev att tura med Scandlines. Frukost. Ett sista foto av fotograf togs 06:30 i trålande solsken. Bussen hem 10 minuter senare.
En känsla som sitter bättre fastsvetsat i själen än i minnet.
Det är över nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar