tomt

Tillit...
ett ord som för mig, liksom säkert för så många andra, betyder så mycket - är ett av de starkaste orden som vi har. Tillit för mig innebär att kunna lita och att Våga lita på en människa, oavsett situation. Man brukar säga att tårar säger mer än tusen ord och jag undrar om inte det orspråket stämmer rätt bra överens med verkligheten, åtminstone ibland, vid sådana där speciella tillfällen. Att sedan kanske nämna den usla sanning som finns istället för at ljuga om den, hålla den inne tycker jag är bra - vågat - men... tilliten? Vad händer med den? Vågar man visa sasmma tillit för en människa som precis visat raka motsatsen mot en själv? Ska man gå vidare? KAN man gå vidare?
Jag tror ändå att jag måste hålla med en av mina bästa vänner: "Jag anser att alla har rätt till en andra chans". Jag har grubblat över den frågan på senare tid och jag måste medge att jag inte kan hålla med den åsikten i Allt. Men när det gäller tillit så borde man nog ändå släppa allt och i alla fall försöka ge en andra chans.
Att lyssna... det vet jag själv att Jag är bra på. Men.. kanske inte när det kommer till en själv - handlar om en själv. Då förändras alla förutsättningar och alla goda tankar förvandlas till, inte ondska, men tvivel. Att tvivla - jag trodde nog allvarligt talat Aldrig att jag själv skulle göra det, i en sådan situation. Men nu har jag fått det bevisat. Jag kan också tvivla. Ibland. Visst kanske det nu var under taskiga förutsättningar men...
Jag lyssnade i alla fall. Och tur var nog det för annars hade jag aldrig fått reda på sanningen. Den riktiga sanningen. Den som bara personen ifråga innehar. Ingen annan.
Frågorna då? Så många frågor. Man vill bara skrika ut dem men... hejdar mig. Bättre att samtala i lugnare tempo - Lyssna. Tänk om... - Oh, NEJ! men kanske inte... eller kanske... ?
Fråga och få ett svar. Det är ändå det bästa man kan göra.
En sak har jag i alla fall lärt mig... att Lyssna är det viktigaste som finns här i livet. Förståelse kankse likaså...
Tillit... Tillit...
// .....