Förkylningen börjar komma och den är lika jobbig som vanligt. Ändå så kan jag inte förmå mig själv att tänka på den just nu. Det finns nämligen större "problem" än sådant här i världen att ta itu med. Frågan är bara vart man ska börja?
Med tiden har jag insett att jag vuxit som människa. Det blir inte alltid riktigt så som man har tänkt sig, men samtidigt så tror jag på att "man ska lära sig av sina misstag", vilket dock inte heller alltid är speciellt enkelt.
Men med kraft, mod och styrka så är man kompetent att klara av att riva vilka murar som helst.
Jag hade ett innehållsrikt samtal idag. Det fälldes några tårar men det öppnades också upp nya dörrar.
Idag kom jag underfund med att man måste vara öppensinnad. Man kan inte bara ta den lättaste vägen alltid. Ibland måste man helt enkelt bara försöka att förstå.
En mycket god vän fick mig att inse något värdefult då hon förklarade att man kan alltid förlåta, men bara för det så behöver man inte glömma. Jag stod helt emot detta och menade på att jag har min åsikt och den håller jag fast vid. Jag förlåter inte! Kan man inte förlåta så kan man inte.
Jag har fel.
Det slog mig dock först idag. Jag har förändrats och jag har därmed också ändrat min åsikt och går istället i James Grands fotspår;
"Att förlåta är mänskligt, att glömma är gudomligt."
1 kommentar:
Så rätt så rätt! det där med förlåta låter visserligen lite bekant..
Skicka en kommentar