Musik är känslornas uttryck

Och på ett ögonblick så vänds allting rätt upp och ner...
Så småningom så somnar man - trots allt. Allting som man har inom sig, tänker på. Först så var det så himla overkligt och jag kände bara att jag höll på att kvävas. Fick knappt någon luft, slängde mig på mobilen och ringde. Sedan tog det en halvtimme, jag minns inte exakt för mycket är ganska suddigt. Jobbigt att tänka på.
Tankar finns fortfarande - hela tiden. Ständigt återkommande och påminner mig om ett helvete som jag aldrig trodde att jag skulle få uppleva. Det där fanns liksom inte ens i tanken. Jag fattar det fortfarande inte. Det är så overkligt... man kan inte direkt ta på det heller. Det enda jag kan göra är att slå. Till någon nytta eller? Läsk har också varit ett alternativ. Det är faktiskt nästan ännu bättre... och skulle jag vara riktigt schysst så skulle jag kanske kunna välja vatten istället - bara för en enklare lösning. Inte för att hon förtjänar det. Subba!
Whatever! Jag har nu kommit fram till att jag är en stark person i mig själv. Jag klarar av att ta hand om mig - det behövs Ingen annan för det. Sen att man Vill att det ska finns andra, och vissa speciella, det är en helt annan fråga för mig just nu. Det existerar liksom inte för tillfället eftersom att det är en sådan bagatell... Ork. Jag har ingen ork.
Själv hemma just nu. Så jag samlade krafter innan idag och bestämde mig för att sjunga av mig lite. Kände att det kanske skulle behövas och faktiskt så Gjorde det det. I alla fall den första låten. Den andra klarade jag inte av... då kom tårarna... någon speciell anknytning? Inte vad jag själv vet, men det verkar ju som om det sitter omedvetet. Det kom ju trots allt utan förvarning. Eller så är det kanske hjärtat. Jag har ont i det. Att ett hjärta kan värka på det viset, det är underligt och obeskrivligt. Det gör liksom bara Ont.
Jag andas tungt. Så är det. Tungt.
Kollade förresten på bilder för andra gången idag. Jag vill bara kräkas! Du äcklar mig, bitch! Jag vill inte ha med dig att göra... Hata! Och det är inte bara jag, men det har du nog inte tänkt på!
Ring, ring. Pling, pling. Nej tack, jag står nog över idag för jag känner verkligen inte för det där just nu. Och då är jag inte barnslig. Det kallas rent Vett. Och att veta vart man står, Det är det Viktigaste av allt.
Nu orkar jag inte mer. Jag ska ta och dränka mig i sorgmusik lite senare. Och finnas där - bara för Mig... Ingen annan.
// Feel dirty