1-1 är väl inte fy skam.Igår hörde Moa av sig och undrade om jag ville hjälpa henne att baka en citronpaj. Jovisst! svarade jag och hoppade upp på cyklen. Jag hade som bekant inget annat på schemat ändå... Det tog tid - vi snackar timmar här. Jag stack hem för att käka middag med mamma och pappa. Efteråt begav jag mig ner till Moa igen för att avsluta det sista på pajen, samt käka en liten bit förståss. Vi använde en form med avtagbar kant men valde (tack vare mitt beslut) att behålla den på då det var dags för mig att skära i pajen. *splash* Ni vet som när man gör kanonkulan i vattenbassängen... pajen bara rann. Det enda som var fast och stadigt var marrängen ovanpå... men det gick att äta och visst var den god :)
Idag tog jag bussen in till stan för att möta upp Céline. När jag skulle ta bussen in höll jag på att få krupp (bokstavligt talat) när jag läste på de nya busstidstabellerna. De börjar dock inte gälla förrän imorgon men det spelar ingen roll. Jag blev otroligt irriterad när jag såg att de ändrat ALLA busstider mån-sön och det ganska så drastiskt! Jag har åkt buss under 10 år och ALDRIG någonsin har busstiderna förändrats SÅ mycket. Irriterad var jag... hur som helst... Jag och Céline, när vi väl hade funnit varandra, vandrade bort mot Espresso House och intog där varsin plats som vi sedan utnyttjade väl. Vi satt där nämligen i ca. 2 timmar. Jag höll faktiskt inte koll på tiden men länge var det. Pratade av oss, precis som vanligt när det gäller oss två ;) Jag hann även med att göra ett par ärenden och vi hamnade till slut borta på Ebbas för att där avnjuta en lite dessert.
Vi begav oss ut i regnet och nog att det hade "duggat lite" innan men måste det då ÖSA ner när vi väl ska ut i skiten. Jodå, visst var det så. Tack och lov att jag hade paraplyet med mig :P
Jag tog bussen hem, vandrade långsamt i regnet, åt grillat och nu sitter jag här... får se vart kvällen bär mig. Troligtvis till min säng.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar