Att blicka framåt... vad innebär det?

Det känns som om världen stannat upp och... går långsammare.
Texten på engelska är läst, och man har knappt förstått ett enda ord som stod skrivet. Det känns som om att jag väntar på bättre tider... Men, vilka bättre tider?
När ska kärleken flöda?
Jag saknar tiden med varma kramar och hemlighetsfulla blickar. Jag saknar tiden med ömhet.
Jag vill ha respekt. Kommer jag bli respekterad?
Vem kan man egentligen lita på och vad är sanning, och vad är falskhet?
Jag försöker att alltid blicka framåt, hur det än ser ut där. Man måste ju våga. Våga ta för sig.
Njuta av livet så mycket som det bara går, uppleva världen och upptäcka vad som finns i och runtomkring den.
Livet är en gåva, anser jag, och den gåvan måste man ta vara på. I härliga tider såväl som i hårda.
När är det min tur igen...?