Godispåsar

Hur är det med innehållet i påsen? Det kan man ju undra. Den frågan har aldrig slagit mig förr och kanske är det för att jag käkat godispåsar varje lördag så Länge jag kan minnas! (Vi får dock bortse från det året då jag hade godisförbud och istället levde på kexchoklad och toffefé - lång historia). Jag har inte en aning om vems påfund det var att komma på en idé med att ha godis i lösvikt som ungarna sen (ja, och många vuxna också naturligtvis) så glatt slänger ner i de där stora påsarna som affärerna lurar på en.
Och inte nog med att det oftast kostar en förmögenhet där utöver. I alla fall i min lilla affär hemma där jag bor.
Ändå blickar jag ner i den där påsen som ju står sådär fint på skrivbordet. Saliven praktiskt taget nästan rinner ur munnen och i påsen... Jag önskar så att jag kunde sluta.
Men det kan jag inte. Suget finns där - oftast när man minst vill det.
Och varje gång om lördagarna när jag handlar min "lilla påse" gör jag samma misstag... det blir för Mycket. Det blir Alltid För Mycket!
Så istället för att den där påsen varar En dag, så håller den istället i två. Stackars mina bissar! Tur att jag borstar dem väl både morgon och kväll.
Hörde för lite sedan hur en klasskamrat började diskutera att hon aldrig tänkte ge sina framtida barn godis. Vissa opponerade sig mot detta. Hur tidigt ska man egentligen börja ge sina barn godis då? Förr eller senare så kommer de ju ändå att bli bjudna på något barnkalas där hela den pampig avslutningen handlar om just den där påsen med smarrigt innehåll. Och att ge sig på och skapa en slags pakt föräldrar emellan - nä! Det kommer aldrig att fungera.
Dessutom så är jag väl medveten om att jag själv inom det närmsta åren inte kommer att sluta upp med godisätandet. Jag kommer fortsätta handla den där påsen om lördagarna. Och om man själv äter, då kan man ju inte neka andra. Eller?
Idag finns det alla möjliga sorters naturgodis. Jag vet, för jag har själv provat... och det är Gott!
Men inget kommer någonsin kunna mäta sig med en stor fet påse lördagsgodis. Det är bara att inse... Jag är fast.