Speed-Dating

Helt plötsligt igårkväll när jag stod och borstade tänderna slog det mig - what about speed-dating? Är det bara i U.K. som de har det eller? Jag har sett flera brittiska program som visats på tv där speed-dating hastigt och lustigt dyker upp. Är det inte i någon såpa där en desperat 35-åring är ute på jakt för att finna "Mr. Right" så är det i något "Make-over"/Jag kan inte klä mig själv så jag ber om hjälp-program! Suck, jag slutar aldrig förundras.
Men häromdagen så slog jag på tv:n, bläddrade som vanligt förbi alla ordjakter och hamnade till slut på "Kanal Lokal" där man hade ett inslag från i somras. "Hallåan" var överdrivet exalterad och jag kunde bara känna hur jag gav upp... tills hon talade om vad inslaget handlade om. Och tro det eller ej - men hon skulle prova speed-dating! Mitt ute på en gräsmatta någonstans i Skåne hade man slagit upp ett litet tält för "Prova-på-Speed". Kom igen!
Vad är det egentligen som man vill uppnå? Att snabbspola sig igenom 10-20 killar som lika desperat som en själv (typ) söker "någon att dela sitt liv med".
Vart tog den traditionella dejten vägen med romantisk middag på restaurang, blommor när man kommer dit, levande ljus och den där avslutande kyssen framför tjejens port.
Det må vara hämtat från bio-duken, jag vet. Men är det verkligen så himla mycket begärt egentligen? Jag säger något som jag Aldrig skulle säga annars - denna gång stämmer det dock... Det var bättre förr.